"Nu håller du den här hastigheten och inte ett öre mer!"

När man rensar bland lådorna i förrådet som är fyllda med gammalt skräp händer det ibland att man snubblar över gamla rariteter. Som halsband och armband som fåtts av första pojkvännen på alla hjärtans dag, anteckningsböcker från skoltiden, ett förseglat kuvert med vad jag tror är början på en bok, eller en novell kanske? Jag har glömt! Mängder av bilder tittade fram och även min gamla citatbok från gymnasietiden med klassiska uttalanden. Kommer ni ihåg?

"Jag håller på att frysa ihjäl, ska vi klä av oss?"

"Har ni tänkt på en sak? Nej jag menar, var bussen full imorse?"

"Glädjen bara spritter i mina porer!!" (Än idag en personlig favorit!)

"Jag VET att Australien är en egen världsdel! 300%!! Jag lovar!! Kan ni ingenting eller? Det är ju grundskolekunskaper!"

"Man åker ju liksom inte hem i en grisblink."

" - Natha är det här blod?
- JA! Det har jag letat efter!"

"-Det är klart du ska följa med oss till Puma! Du kan sätta lite converse på vår tillvaro!
- Men... jag är inte så bra på engelska, jag vet inte vad det betyder..."

Fast den bästa måste ändå vara;

"Nu håller du den här hastigheten och inte ett öre mer!" sagt av kära mor när liten syster började övningsköra. Det var tider det.

Annars har mycket sorterats bort, dock ej min mexikanska sombrero med tillhörande maracas från Haiti. Och jag är så glad över att jag äntligen har fått ut den äckliga madrassen som luktar kiss från vårt förråd, tänk att den har stått där och tagit plats sedan vi flyttade in? Det är ju inte klokt, den är inte ens vår och ALDRIG att jag skulle släppa in den i lägenheten! Nu är det bara lite skräp kvar som ska slängas och sedan blir det grovstädning av lägenheten innan jag kör hem till Eldsberga för att umgås med de där som kallas familj. Fint!