Jag börjar med att redan på förhand be om ursäkt för svarta fläckar på bilderna, mammas kamera har ett litet fel och jag har inte orkat redigera bilderna än. Sånt man får stå ut med!
Första dagen blev snarare en kväll eftersom vi anlände så sent och sedan skulle hitta till vårt hotell i Alghero. Tack och lov för att jag körde och C var kartläsare! Han är några snäpp vassare på det än jag. Vi hann checka in, spana in rummet och ge oss ut för att leta efter middag. Det gick sådär, det mesta var stängt en lördagkväll till trots och det slutade med en inplastad panini och öl på det lokala haket omgivna av glada gubbar som sjöng med i musiken. En upplevelse i sig. . .
Första riktiga dagen. Vi vandrade planlöst omkring i Alghero stad, gick vilse bland små gränder, förargades över restauranger som var kände för sina pizzor men endast gjorde dessa på kvällen, ooh:ade och aaah:ade över fina byggnader, åt gelato, fick till slut tag på en pizza men den var dessvärre inte så god. Turistade helt enkelt! Hittade turistbyrån men den var stängd, precis som alla andra turistbyråer på Sardinien skulle det visa sig. Här har de väldigt konstiga öppettider...
På kvällen bokade C och jag bord på Sa Mandra, en agriturismo som är kända för sin fantastiska mat! Menyn bestod av småplock (ostar, pane carasau: tunt sardiskt bröd, pancetta, oliver) och olika sorters vin som man fick lov att tugga på medan man gick runt i trädgården som var lite som ett museum. Här hade gamla redskap från det traditionella bondelivet samlats och bevarats, även möbler och andra föremål fanns på display. Häftigt och snyggt! Sedan bar det av med antipasti; salami, prosciutto crudo, ytterligare någon form av prosciutto fast med mindre fett på, pecorino, färsk ricotta ringlad med honung, tomatsallad med fårost, melon med någon ost och honung och mer pane carasau. Ja ni hör ju att vi inte behövde svälta! Därefter kom traditionell sardisk pasta in; först en form av ravioli fylld med potatis, ost och mynta i en god vit sås och därefter naturell pasta i en helt ljuvlig tomatsås. Därefter bar det av med huvudrätt, sallad och grönsakssticks med grillad spädgris på spett och ett ljuvligt sönderkokt lamm. Till dessert serverades lite olika sorters sardiska kakor och färsk frukt från gården. En flaska av husets vin ingick också, men eftersom jag körde fick C vackert ta sig an den själv. Mellan måltiderna gick vi ett par svängar i trädgården för att få lite frisk luft och röra lite på kroppen för att undvika den värsta matkoman. €40/person kostade kalaset men C dricksade med ytterligare €20. Vi anser att vi gick med vinst. Helt klart en fantastisk matupplevelse, och alla som åker till Sardinien borde ta sig till denna pärla!
Dagen därpå lämnade vi Alghero för att åka till Stintino som lockade med fantastiska stränder och en stadskärna som ska vara fin. Allt var dessvärre nedstängt för säsongen så det kändes som lite slöseri med tid. Dessutom var det inte tillräckligt varmt i luften för att ge sig på ett bad och små skurar kom på besök lite då och då. Så vi åkte vidare till Sassari, där vi snurrade runt bland enkelriktade gator innan vi slutligen fortsatte till fots. Till slut hittade vi ett internetcafé (turistbyrån var stängd) och bokade ett hotell i Valledoria dit vi begav oss. Efter någon timmes snurrande i/kring Valledoria lyckades vi hitta hotellet! Extra skräckplus för att vi var HELT ensamma på hotellet på natten - receptionen var inte bemannad dygnet runt och vi var bokstavligt talat de enda gästerna! Middagen intogs på en pizzeria som rekommenderades av hotellets ägare - en upplevelse i sig eftersom det fanns 150 olika pizzor på menun! Wow!
Så här såg Hotell Abbaidda och utsikten från vår balkong ut i dagsljus.
Vi bokade hotell för de två kommande dagarna på Abbaidda och sedan gav vi oss iväg. I Valledoria lyckades vi äntligen få tag på T-röd (Alcool Etilico på italienska) så att vi kunde börja använda spritköket. Så på väg till Olbia stannade vi till längs en strand där vi fick åka ner för en grusig och otroligt brand liten väg ner till parkeringen. Efter en liten sväng på stranden så gick vi tillbaks till parkeringen och lagade till en gourmetmåltid bestående av pasta, pesto och otroligt mycket paprika som fick sällskap av en liten tomat. Därefter åkte vi vidare till resorten Geovillage.
På Geovillage, som är en fyrstjärnig spa- och sportresort, brukar italienska simlandslaget samt idrottsstjärnor bo och träna under vissa delar av året. Så vitt vi vet fanns där inga superstars just när vi var där. Detta var ett hotell med vissa särskiljande drag. På toaletten fanns till exempel en telefon, under och kring sängen dansade dammråttor, i trädgården fanns aubergine, oliver och monster som smög omkring i buskarna. Det fanns även en bankomat som var "tillfälligt ur funktion" och en inomhusswimmingpool som man endast fick vistas i om man hade badmössa på sig. Man kan säga att receptionen bemannades av en otroligt duktig kvinna men i övrigt så var servicen på hotellet under all kritik. Synd, eftersom det var väldigt fina ytor och rum. Hotellets enda restaurang serverade mat som inte var särskilt god och bestod till stor del av halvfabrikat (C fick penne pasta med tomatsås till primi platti!!) och huvudrätten serverades helt utan tillbehör och var smaklös. Ungefär då valde vi att tillkalla personal och avbryta vår middag och slapp således betala för allt. Pinsamt att en restaurang på ett fyrstjärnigt hotell har så dålig service och äcklig mat! Inte heller fanns det andra restauranger på eller i närheten av området (vi var belägna vid industriområdet). Brandlarmet gick klockan 3:15 och 7:15. Frukosten bestod av en buffé som inte heller den var i toppklass. Juicen serverades till exempel i plastkoppar, ni vet sådana man hittar på sjukhus. Vi var inte imponerade! Det som lyfte vår vistelse här var att 1½ timme på hotellets spa ingick i bokningspriset. Spa:et var fantastiskt mysigt om än lite litet. Efter lite bastu och massa avkopplande bad så var vi redo att ge oss ut på vägarna igen.
Posada var en otroligt mysig, färgglad liten by som C hade tittat ut i förväg. Här köpte vi på oss lite prosciutto crudo och ost innan vi klättrade upp i byns sevärdhet - ett gammalt försvarstorn. Högst upp i tornet satte vi oss ner med Trangian och gjorde lunch; pasta pesto med rostade pinjenötter, tomat, delikatesserna från bybutiken och massa lök & vitlök. En fantastiskt god måltid och utsikten gick inte av för hackor den heller!
På väg till Nuoro stannade vi till vid en droppstensgrotta. Man fick egentligen inte ta några bilder men jag gjorde ett tappert, misslyckat försök. Intressant och kul att se lite riktiga utflyktsmål tyckte både jag och mannen!
Natten spenderades på Casa Solotti. En B&B som erbjöd sängar till rimligt pris och ägaren serverade en väldigt god frukost! Smördegsmacka med ost och crudo, hemmagjord yoghurt och bröd med hemmagjord marmelad stod på menyn. Väldigt gott! Efter frukost begav vi oss upp på Mt. Ortobene och spanade in statyn "Frälsaren". Jag köpte såklart även lite italiensk nougat av den lokala försäljaren med ursäkten "det är ju en specialitet!". C provsmakade, förfärades över hur sött det var och skakade på huvudet åt mig och mina "specialiteter".
Åkte vidare (ja vi körde rätt mycket bil) och stannade till i Santa Cristina där vi spanade in lämningar från nuraghis och en gammal kyrka. Här fanns även en gammal gammal helig tempelkälla och massa oliver - överallt!
Denna gången kom vi faktiskt fram till vårt boende i god tid! En natt var bokad på agriturismon Archelao strax utanför Oristano. Här lagades all mat av gårdens egna produkter och vinet var även det härproducerat. Ölen lades på kylning i handfatet, djur upptäcktes och klappades. . . Ni hör ju så ljuvligt! C och jag tog oss ett par glas vin var i trädgården och delade på en tallrik antipasti och fick en rundvandring i gårdens förråd och produktionsrum av gårdens ena ägare. Gårdens ena hund och kattgänger fick vara med och dela på antipastin, jag äter ju inte fettet på salamin. Denna agriturismo bjöd på en mer begränsad middag än Sa Mandra, men fortfarande gott. Antipasti, lite hemgjord pasta och grillad spädgris på meny även denna gång. En kost man kan vänja sig vid! Och spana in all prosciutto som hänger i förrådet! Och hyllan med tomatsås på flaska! Himmel, en matjunkie som jag får ju nippran där inne.
Morgonen därpå skulle gården upptäckas ytterligare. Jag hade turen att få en rundvisning av en arbetare på gården och fick således klappa lammungarna, och hålla i ett par bäbisgrisar! De var så nyfödda att navelsträngen fortfarande hängde kvar. Himla söta små varelser! Och så fick jag se grisar, stora som hästar, som parade sig. Fastnade inte på bild dock, tyckte det kändes lite för kränkande mot deras privatliv haha!
Lunch lagades och åts på stranden, på väg till Bosa. Fantastisk utsikt även denna gång! Wow, vi har verkligen samlat på oss ett par härliga matställen under resans gång.
Denna gång sov vi på ett B&B som hette Pessighette och var en vingård. Här bjöds vi på en flaska av husets röda på kvällen, och upplevde det värsta regnoväder vi någonsin varit ute i. Var på allvar oroliga för bilen och ur avrinningsbrunnarna på vägen sprutade vatten. Kaos! Avrundade kvällen med tävlingsätning av pistagenötter och att somna fulla med kläderna på. Eftersom regnet var som det var så hade vi inte möjlighet att äta ute, eller se oss om i Bosa. Synd, jag gillar ju att vandra omkring i kulturella städer!
Dagen därpå åkte vi tillbaka mot Alghero på slingriga kustvägar med makalös utsikt. 2 kilo parmesan inhandlades på snabbköpet till vrakpris och efter lunch i stan fick vi bege oss mot flygplatsen. Härlig vecka med otroligt mycket bilkörning, felkörningar och en hel del sol. Det tackar vi för Sardinien!
