Uppesittarkväll

Sista finliret tar plats. Putsas. Gnolas. Kommer på saker som måste in. Tar bort lite. Ska snart sammanställa min referenslista. Schmuppsats alltså. Tjoho! Snart är det över. Det finns inte någon dag i hela världen som jag längtar efter lika mycket som dagen då uppsatsen är klar. Det handlar inte om att drivas framåt i längtan, som man kanske gör när man längtar efter bröllopsdag eller att få barn. Nej. Det här är ångest. Prestationsångest. Tidspressångest. Och ångest över att inte få sova prick nu. Men det vet ju alla att ingenting blir lika bra som något som blir gjort i sista sekund.