Idag har jag varit väldigt väldigt ledsen. Det känns så himla konstigt det där. Ibland är jag så glad, lyckan vet inga gränser och världen är så vacker så jag vill springa runt och dela ut tulpaner till alla jag möter (jag brukar dock inte göra det på riktigt men det KÄNNS som om jag borde!). Om mitt liv hade varit en film hade jag helt klart sprungit runt med tulpaner jämt för att kunna ge bort. MEN. Nu är ju livet ingen film. Och säg den lycka som varar för evigt.
Mest tror jag att jag är ledsen för att det snart är sommar. Ja, jag vet. BUHU och så där, jag måste vara den enda människan i hela världen som känner så. MEN, igen. Sommaren är den tid när jag vet att jag inte kommer få träffa C. Då varenda ledig tid spenderas i Tylösand och har man tur lyckas man stjäla en kyss eller två innan läggdags eller på morgonen. Trist det där. Sommaren som är den bästa tiden på året, när man kan sitta ute och dricka rosé från Barefoot, grilla med kompisar och se solen gå ner över klipporna, hänga på stranden hela dagarna och spela volleyboll och tävla om vem som vågar doppa hela sig först och skvätta lite på de som fegar innan man raskt kastar sig själv i vattnet. Gå på after beach och sjunga med, gunga i takt med musiken. Hänga på uteserveringar bara för att det är alldeles för varmt för att laga mat själv. Äta glass i Möllegård och promenera runt på fina sommarängar. Och massa annat kul också så klart! Men de stunderna som jag hade velat dela med honom vet jag redan nu att han inte kommer vara där. Och oavsett hur mycket jag älskar att hänga med alla mina vänner - för de är bra fantastiska och roliga hela bunten! - så vore det liksom ännu grymmare om han var där också. Och höll om mig, andades i nacken och pussade mig i håret och sa "du är det bästa som finns". Får väl muta Mimmi till att göra det i stället. Det är bara en av tusen saker som jag är ledsen för just nu. En annan är att mina små tomater har börjat vika sina blad inåt. Innan måndagen är här så ska de ha planterats om, det har jag bestämt. Men jag är lite orolig att de får för lite ljus också, här blir det inte så himla mycket ljus ju eftersom vår annars perfekta balkong med söderläge JÄMT skuggas av grannhuset. Att ha lampa känns som att det kan bli för dyrt.Måste nog leta efter lysrörslampor på loppisarna i stan de kommande dagarna. Vill ju att mina tomatbebisar ska växa sig stora och fina och bära fram massa massa tomater i sommar!
Ja. Det var väl lite om hur jag har det just nu. Hade känts falskt om man bara fick visa upp allt det positiva i livet. Nu drar påsken igång. Hoppas att humöret höjs när jag är på Kornhill igen. Älskar det stället. Känns som att man får en enorm mental kram bara av att vara där. Så. Nu ber jag om glatt humör igen och att nedstämdheten ska försvinna. Och om ni vill, så får ni gärna be för det ni också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar