Den evigt hatade, fruktade bloggpausen

Finner ingen ro till att blogga. Har tagit examen. Sommaren spenderades mestadels på jobb, strand, kolonilott, fjäll... Ja.

För de som är nya så älskar jag mest av allt i hela världen;
- Min lillasyster (och mina föräldrar så klart)
- Min Christofer
- Plocka svamp och blåbär
- Gå på after beach
- Baka
- Jobba (ÄLSKAR känslan efter att ha jobbat att man tillför något)
- Att göra andra glada
- Att resa
- Att titta på berg
- Bada i havet
- Eller när man ändå är på stranden, paddla bräda i Tylösand med C eller Robin
- Äta carbonara eller räkpasta (går under namnet knullpasta hos Silverfisken)
- Dansa natten lång i alldeles för korta klänningar, höga klackar och surpla på för söta drinkar
- Att lovsjunga Jesus
- Läsa  - bra böcker, dåliga böcker, tidningar osv
- Hemodlade tomater
- Laga mustiga långkok och sedan få bjuda laget runt
- Träna. Box, styrketräning och cirkelträning lockar mest

Så när jag inte bloggar, vilket jag uppenbarligen inte gjort på forever, så är jag troligtvis upptagen med något av ovanstående. Med tanke på säsongen är det möjligtvis göra försök på surdegsbröd, träna på Sats, jobba ibland, plockar svamp med mami och laga mat. Så iväg med er och lev livet, häng inte här för allt i världen! Har ni inget bättre för er är ni för all del välkomna hit för att hjälpa mig städa rent balkongen från döda tomatplantor. Jag bjuder på lunch.

Schmuppsats

Då var vi klara. För den här gången. Har en känsla av att den kommer hoppa opp och bita mig i röven snart nog. Men idag njuter jag av att vara fri åtminstone en liten stund.Och om prick fem dagar fyller jag tjugofem. Tjolahopp!

Uppesittarkväll

Sista finliret tar plats. Putsas. Gnolas. Kommer på saker som måste in. Tar bort lite. Ska snart sammanställa min referenslista. Schmuppsats alltså. Tjoho! Snart är det över. Det finns inte någon dag i hela världen som jag längtar efter lika mycket som dagen då uppsatsen är klar. Det handlar inte om att drivas framåt i längtan, som man kanske gör när man längtar efter bröllopsdag eller att få barn. Nej. Det här är ångest. Prestationsångest. Tidspressångest. Och ångest över att inte få sova prick nu. Men det vet ju alla att ingenting blir lika bra som något som blir gjort i sista sekund.

Future maker

En tisdag morgon. Vaknade runt sex av en man som bullrade runt i lägenheten. Nu har han åkt, min ena bok för dagen är utläst efter att jag har krigat med den hela helgen. Men den var bra och gav mycket material så det var ju väl spenderad tid.Näst på tur är Peter Ellyards "Destination 2050" - om att  vara en future maker hellre än en future taker. Intressant koncept. Får mig att tänka på Susan som en gång sa till mig "Michelle, don't just be a passenger on the train of life". Ibland måste vi fundera över hur vår bästa verklighet ser ut. Och sedan jobbar vi för att ta oss dit. Himla aktuellt i tider som dessa. Hur vill du att vår verklighet ska se ut om tio, tjugo, trettio år? Agera mot det. När du är sann mot dig själv kommer du bli mycket gladare. Livet är för kort för att göra saker som är tråkiga. Och med det sagt så ska jag städa nu. För även om jag hatar att städa så finns det något lätt otillfredsställande i att vada omkring i en himla röra. Har några grymma artister till sällskap och deras lovsång fyller lägenheten, så jag har det ganska gött ändå.

Censuren i samhället

Något är uppenbarligen helsnurrigt i samhället när DET HÄR är okej att publicera och frossa i;

Men DET HÄR är förbjudet.

Alltså. Kvinnors kroppar. Helt okej. Men Gud nåde den som vågar sprida budskapet om att kvinnor är förtryckta i samhället! Seriöst? Man blir så trött. Ja, må så vara att länken visar en bild som sedan tidigare är förbjuden på Facebook. För att den i utbildningssyfte visar lite kvinnligt könsorgan. Vilket alla har sett, i fjärde klass på sexualkunskapen i skolan om jag inte minns helt fel. Det är lustigt det där. Hur tänkte de där? Och varför är det mest kvinnor som reagerar på det? Varför reagerar inte männen på att DE förtrycks av de här könsnormerna? Vem vill utmålas som våldsamt djur med sexualdrift som ej går att behärska pga sjukt dålig kontroll över egen hjärna och kropp? Jag tänker att det måste vara himla tråkigt att antas vara ett rikspucko och att kvinnor i ens omgivning ska gå runt och vara rädda för att man råkar gå ganska snabbt (bråttom till sista bussen) en lördagskväll precis bakom dem.
Nej killar stå upp för er själva! Riktiga män behöver inte ta till våld för att få en kvinna. Och det är väl på tiden att världen får inse det eller?

I'm gonna chase You, Lord. I'm gonna show the world Your love.

But I'm not alone as long as I follow you.

International seeds - give me!

Got a mail yesterday from a dear friend in Chicago. She's the best with sending letters and tiny gifts that mean the world. And it got me thinking. It seems like this blog have a couple of readers outside of Sweden. And in case you don't understand swedish I wanted to write this in english. If it's possible for you I would really, I mean REALLY, appreciate if you would like to send me an envelope with a couple of Heirloom seeds (old heritage vegetables mostly) for squash, pumpkins, lettuce, TOMATOES, beans, cabbage family you name it! Would be awesome to collect seeds from all over the world with your help.
If you would like to contribute to my collection, please send an e-mail to michellebencic@hotmail.com and we can work something out. Maybe I can send you a couple of delicious swedish chocolate bars or candy?

I know I have some readers from Russia, Germany, France and Great Britain. I'm counting on you. 

Livet på kolonin

 I fredags åkte jag ut till Eldsberga och fyllde hela bilen med syrénskott som jag fått av en granne. Det såg ut som värsta djungeln i bilen och inte en kvadratcentimeter var ledig.

 Och på kvällen planerade jag odlingen så gott jag kunde på förhand.

 På lördagen grävde Lina grop åt en vinbärsbuske. Kompisen sitter redan på plats.

 Till lunch blev det korvgrillning på allmänningen.

 Och alla vet ju att korv smakar godast direkt från grillen, sittandes i gräset.

 Söndag eftermiddag följde Hanna med ut till kolonin.
Hon hade värsta blåmärket på benet efter helgens äventyr och bravader.

Här ser man den fina syrénhäcken som Lina och jag planterade dagen dessförinnan.

  Vi hämtade ett jättestort och fint trädgårdsbord med tre stolar och satte sista pallkragarna på plats samt fyllde pallkragarna med jord. Nu ska morötterna planteras där i färgskala!

 Här ser man hela härligheten typ. Vinbärsbuskar, hallonbuskar, blåbärsbuske på plats också för den delen. Samt pallkragar smockfulla med jord, trädgårdsbordet och pappas bil. Och vilken bil! Vet inte hur jag skulle fått ut allt utan den.

 Mandelpotatis under duk så att inga dumma fåglar ska komma och kidnappa dem! Samt ärligt stulen rabarber från mamma Bencic's trädgårdsland som flyttat in.

Ja. Så ser det ut hos mig. Nu ska bara ett pallkragebygge ut till, all potatis ska i marken, löken likaså och så ska morötterna sås. Och squash. Både hemma och i jorden, för säkerhets skull. Ska ju bli varmt i veckan. Och rödbetorna! Himmel. Mycket som ska göras och allt tar tre gånger så lång tid som man tror.

Vad vi har och inte har.

Shervinator skriver så klokt i sin blogg om att man ska uppskatta det man har, i stället för att gå runt i gamla mönster och bara rada upp allt det man inte har. Så. Idag har jag en fantastiskt fin kolonilott som börjar ta form med hjälp av mina fina vänners hjälp under helgen. Idag ska sista pallkragarna radas upp vid lottgränsen, där massa morötter ska ligga och trycka i sommar. En krage för varje morotssort. Så typ 6 olika pallkragar. De ska ligga färgsorterade så klart. Och så ska resten av potatisen sättas. Löken med. Tomaterna ska åka i jorden. Och jordgubbarna och blåbärsbusken. Jord ska skyfflas upp i pallkragar. Och så har jag en C-uppsats. Det går långsamt, men det går framåt. Jag är tacksam för att jag kommer sitta hela veckan och skriva med den. Okej det är jag inte. Men jag är tacksam att jag HAR en C-uppsats.